Fascinerande att läsa en bok som började skrivas på 1970-talet och som ännu är pinsamt högaktuell. Papert är professor (på MIT) i matematik, som även jobbat tillsammans med Jean Piaget i Schweiz under flera år. Inspirerad av Piaget intresserade sig Papert för hur det kommer sig att många tappar sugen för matematik och rent av får "mathophobia" (något som jag verkligen känner att jag lider av).
Genom att ta fram programmeringsspråket LOGO som verkar likna Kojo väldigt mycket i det att man flyttar en sköldpadda genom kommandon. Vad jag förstår så är dock LOGO ett påhittat språk, mendan Kojo bygger på Scala som är ett programmeringsspråk som används.
Papert har många intressanta tankar, men boken är dåligt tryckt och blir därför extra svårläst. Jag tycker ändå den är värd att ögna igenom, inte minst för att få ett uppvaknande om hur länge sedan det talades om kod som viktigt i framtiden. Vilken framtid?, undrar jag. Är rätt säker på att Papert inte syftade på 2030. Vi är redan på efterkälken.
En poäng som jag tar med mig som stärkande ord, är Paperts åsikter om BASIC, att det var ett programmeringsspråk för de redan invigda, att det krävs något som är pedagogiskt enklare att ta till sig. Jag tänker på mina elever och mig själv, att det finns en mening med att jag som alltid kallat mig datoranalfabet, undervisar eleverna i det här. Min förhoppning är att jag kan få med mig även de inte redan frälsta på spåret genom att inte vara riktigt lika "nördig" som en genomsnittlig datorlärare.
Inser förstås vikten av att jag som lärare faktiskt lär mig mer och förstår vad jag ämnar lära ut, men jag tror att jag kanske lite lättare kan förstå vad som är svårt att förstå. Förstår ni?
Om man inte orkar läsa Paperts gamla bok i dåligt tryck, så kan man se några föreläsningar med honom på Youtube.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar