Nu har vi kommit så pass långt att eleverna ägnar mer tid åt att försöka göra inlägg på bloggen viprogrammerar.se än att prova nya funktioner i Kojo. Klassen är i lite olika faser. Ena gruppen har fått mindre tid med Kojo och fler har varit frånvarande, vilket gör att det i den gruppen känns hackigare. Fördelen är att de är mer spridda i vad de håller på med under lektionen och fler kan hjälpa de som behöver. I grupp 1 är de mer jämna och när de kör fast är det oftast mer tidskrävande att hjälpa till.
Förra året hade vi en klassblogg i blogger men nu har vi bytt till wordpress i och med att vi är med i webbstjärnans tävling. Det är något krångligare att göra nya inlägg och lägga in bilder, men det är nog mycket ovanan. Jag gjorde en liten instruktionsfilm som jag lade upp på klassens wikispacesida, så att alla kunde se instruktionerna om och om igen. I efter hand inser jag att jag borde ha gjort flera olika filmer, en för varje moment, från inloggning till att lägga upp bilder.
Många vill göra egna instruktionsfilmer. Vi använder screencast-o-matic och lägger upp filmen på youtube, innan den läggs in på bloggen. Det är många moment och innan alla är självgående så krävs det en hel del av mig som pedagog som springer mellan grupprummen och hjälper till. Det har visat sig att det buggar för ofta när man ska lägga upp screencastfilmen direkt på youtube, så vi måste spara först som fil, sen ladda upp. Ett extra moment som är lite störande.
Jag hade stora problem med att ta bra bilder av skärmen på elevdatorerna, innan IT-samordnaren visade det briljanta verktyget skärmklippverktyg. Med det är det hur lätt som helst att ta bild av vald del av skärmen och sedan kan man rita på bilden om det är speciella funktioner man vill visa. Det blev flera bra "hur man.."-inlägg idag på bloggen, så jag bestämde mig för att lägga in en ny kategori i menyn. Nu kan man lätt hitta de inlägg som handlar om hur man gör med olika funktioner i Kojo.
Det är förfärligt tråkigt att jag bara jobbar med eleverna ett pass vardera i veckan, för jag hinner inte så långt. Å andra sidan är jag väldigt tacksam över att jag får jobba med det här tokeriet över huvud taget. Borde jag inte ägna mig åt att lära eleverna läsa och skriva? Ibland tänker jag att jag borde det, men så tänker jag att det här är en annan slags läsa och skriva som jag lär dem. En förmåga som jag hoppas och tror att det kommer ha nytta av i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar